Kanarieöarna

Click for Las Palmas de Gran Canaria, Canary Islands Forecast

2013-01-13 Puerto Rico har visat sig från sin bästa sida detta år.

Det har varit ett strålande väder med sol, ca.25-30 grader varmt och inte ett moln på himlen. Det är även ljumma kvällar så det går finfint att sitta utomhus.

Resa från Norrköping gick bra och det var många bekanta ansikten som jobbade där, det var dock ett riktigt busväder på morgonen så det blev lite försening pga. av avvisning av planet, annars var det helt ok. att flyga med Danska Jet Times 737-700.

Hotellet var sig likt och det blev samma rum som i fjol, efter lite vila och god mat så blev det dags för motion. Söndagen bjöd på morgonmarsch till Amadores och efter frukost tog vi bussen till Puerto Mogan och knallade runt där hela dagen, men si på kvällen gjorde den förbaskade influensan sig påmind, fick feber, ont i hals och öron så nu går det åter på halvfart, jädra måndag! Det är bara att försöka kurera sig, men man undrar hur länge detta skit ska hänga i. Hur som här är ljust, soligt, varmt och skönt i vattnet, så varför klaga. Måndag! Äntligen blir det lunch hos Ulvova Mylläri, revbensspjäll, lika förbaskat goa som vanligt.

2013-01-15 Marknad!!!!! Oj så skoj med marknad, tycker några av oss, så det blir att kurera halsen med lite Ipren och sedan ge sig iväg över berget bort till Arguiniguin till fots, det är ca. 6-7 km enkel väg. På vägen hem blir det “Toast Senior”, en macka med ett nygrillat köttstycke på och sedan svampstuvning och till slut gratinerad men ett halvkilo ost. Ja den veka kroppen behöver bränsle, för att orka hela vägen hem.

 

2013-01-16 Spanska piller inhandlades igår i Arugiuniguin. De var gula och skojiga, skulle hjälpa mot halsont och hosta sa apotekaren, vi slevade i oss pillren och vipps ville benen upp i bergen och springa. Dock som den förståndiga människa jag är så väljer vi en enklare väg att komma upp i bergen med tanke på den skrala konditionen, det blir dock prövningar på de stigar vi provar, brant, otäckt och livsfarligt. Vi vänder om för att välja en annan väg, möter då 4 Norskar i 80 års åldern som obehindrat försvinner bort för stigen, de får hjälpa varandra där det inte finns någon stig på bergssidan ser vi, men de ropar glatt ”ja du må komme nue” ser då en av tanterna ta ett skutt till nästa sten och bli uppfångad av sin gubbe. Tröstar mig med att de säkert är uppvuxna på någon fjordsida på Hardangervidda och har inte gjort annat än klättra i berg hela livet.

Nå väl, lite skamset traskar vi på en BILVÄG uppåt i berget men den tar slut men då tror jag de gula pillren gör verkan för då kommer jag på den ljusa idén att klättra upp för bergssidan i ett uttorkat vattenfall! Smidig som en leopard (läs elefant) springer jag upp de 60-70 metrarna i vatten fåran, sista biten på alla fyra för att på något vis nå planare mark. Styrman står länge kvar där nere och skriker va ä dä mä dig, sånt där gör inte du. Efter att pustat ut ett tag så finner vi en lämplig promenadstig på bergssidan som för oss runt dalgången och åter hem till Puerto Rico, nu blir det bad! Detta är första dagen som vi ser moln på himlen men det är fortfarande ca. 25-30 grader varmt.
 

 En liten omvärldsanalys! Tysken har abdikerat och de Norske regerar! Så är det om man ser sig om i Puerto Rico och Puerto Mogans hamnar, De Norske flaggorna vajar i majoritet nu mer på akterspeglarna, Tysken har troligen åkt hem för att slicka lånesåren. På tal om SAS, flygbolaget som nyligen skulle gå i konkurs, men fick staten, arbetstagarna mfl. att ställa upp med nya lån och försämrade lönevillkor och som sålde hela sin handlingverksamhet för att överleva. Detta flygbolag äger hotellkedjan Radisson vad jag vet, och det har alltid hetat Radisson SAS på skyltarna, nu misstänker jag, dock utan minsta belägga att SAS flyttar tillgångar för en eventuell konkurs. Radisson bygger ett lyxhotell mellan Amfi och Arguineguin nära Patalavacastranden för flera hundramiljoner kronor, hotellet har fått skylten Radisson Blu och vad jag vet så är Blu ett fristående bolag inom SAS som sköter SAS trafiken i Finland. Hur som så hotellet säljer även lägenheter i komplexet , den billigaste på 40 m2 kostar 3,2 miljoner och de finaste på 180 m2 går loss på 23 miljoner.

 

2013-01-18 Halvtid! Mindre tid kvar på semestern  och mer av den är förbrukad. Halsont och hosta håller i sig, kastade de gula pillren då de inte gjorde önskade underverk, slank in på ett apotek idag och ville köpa en skvätt dunder hostmedicin, fick då en flaska Bisolvon. Samma skit som hemma, bad apotekaren om Cocilana, men nej han ruskade på huvudet och pekade på Bisolvonflaskan, och nog fanns det en massa varningstrianglar på den allt, innehållet är dessutom rött så det är väl bara att prova o se glad ut.

Har i alla fall straffat benen med en promenad till Arguineguin igen, denna gång för lite shopping i de “Spanska” butikerna. Kul när man kommer till Arguineguin för där börjar alla på kaféer och restauranger prata Spanska med oss turister. Det är bara att försöka plocka fram något ur det fattiga Spanska ordförrådet, i Puerto Rico pratar alla alltid Engelska så där får man inte mycket Spanska träning.

 2013-01-20 Trotsar influensan med ett bad! Om man tar skånkorna och går från Puerto Rico bort till Amadores och vidare mot Playa del Cura en bit, där hittar man släta fina lava/kalk stenar att sola på. Vattnet är klart och fin men det går en hel del dyning så man får pass upp om man badar från klipporna. Tog dagen till ära ett dopp i det azurblåa havet och fann då en rejäl grotta under berget vi solade på, det var dock svår simmat i grottan då dyningen skickade en fram och tillbaka med en väldig fart. Försökte en gång grabba tag i en 100 kg. sten för att stå emot suget i grottan men både jag och sten for iväg med strömmen så det var bara att släppa taget och försöka styra mot något mjukt. Grottan var ca. 30-40 meter lång och ca. 6-8 meter i omkrets, den hade utlopp på två ställen samt en liten lagun mitt i.Vädret? Jo det är fortfarande sol och ca. 24-27 grader i solen medan vattnet idag var ca. 22 grader vid klipporna. Maten blir oftast inmundigad hos Mylläri, rekommenderas kan: Revbensspjäll med stekt potatis, Pannbiff med lök och mos, Snitschel med pommes och champinjonsås och så även Mylläris utsökta köttbullar med mos. Det har även serverats hemlagat och det goaste var Jansson gjord i stekpannan. Kilona Bara rasar!

  

2013-01-24 Får besked från arbetskamrater att det är 48 graders skillnad i temperatur mellan Puerto Rico och Nyköping. Nog vill en allt bli kvar här några veckor till.

Hälsan har varit lite bättre de senaste dagarna men det har ändå blivit mest lata dagar med sol och bad, Finast är berghällarna vid grottan, där är kalas att hålla till. Idag kom en riktig vilde till platsen och han dök hej villt från klippor och rätt ner i grottan, ända stället som jag kan tänka mig att dyka är från klippan vid grottöppningen, ca. 6-7 meter ovan vattnet och fin sandbotten i fåran in mot grottan med ca. 4-5 meter vatten. Får suga på det till nästa år.

Vädret har i år varit otroligt bra, kanske 4-5 timmar med mulet på hela 14 dagar, annars har solen strålat från en klarblå himmel, temperaturen var första veckan ca. 25-30 grader och nu sista veckan kanske lite svalare. Hem till vinter eländet och så dags för lite inkomstbringade arbete.

 

 

Puerto Rico 2012-01-11

styr vi åter kosan mot Kanarieöarna och Puerto Rico, detta år får vi dock inte flyga från Skavsta utan blir tvungna att kliva på planet på Arlanda. Vi har tur då det under januari avgår ett plan 09:15 på morgonen så vi behöver inte åka mitt i natten för att hinna fram.

 

Tuifly har en splitter ny Boeing 737-800 till oss och flygningen tar 6 timmar vilket ger en massa träsmak i baken och värkande rygg, dock så serveras god mat och vi hör inget stök och trams under hela resan.

 

När vi flyger in över Gran Canaria så är vädret stråland och vi får en fin vy över norra delen av ön och så även vulkanen Tejde på Teneriffa, det blir även en bild över flygplatsen då vi flyger förbi den för att landa från söder.

 
 

Bussen tar oss till Hotellet i Puerto Rico och vi har bytt hotell till detta år igen för att få ett med morgonsol på balkongen.

Hotell Miriam som vi bodde på ifjol var utmärkt med bra rumsstandard, dock saknade vi morgonsolen och sjöbrisen brallade alltid på eftermiddagen, vi valde därför hotell Porlamar på andra sidan berget, detta är också ett av de billigare hotellen i Puerto Rico så vi var beredda på låg standard.

Hotellet visade sig vara toppen, dock lite lägre kvalité på rum men en stor fin solbalkong med bord, stolar, solsängar och en fin utsikt över i alla fall halva hamnen, som grädde på moset var det sol från 13 minuter över 9 till klockan 18, varje dag.

  

Puerto Rico känner vi väl och det finns inte så mycket att tillägga om denna turistfälla, anledningen att vi åker hit är att vädret är bättre än på övriga ön och att priserna passar vår så kallade plånbok (det tomma skinnet).

Roligaste är att bada, vandra i bergen, besöka Puerto Mogan och Aurginigin och hålla sig undan från all upplevelse industri och köpcenter.

Dock har jag denna gång besökt affärer, det blev sandalhaveri redan från start och jag var därför tvungen att besöka ett antal skoaffärer i Aurginigin och i denna stad är det mest Spanjorer som har butikerna, då blir det tillåtet att prova, känna och klämma hur länge man vill utan att man blir antastad av en enveten försäljare.

Sandalerna passade dock inte då mina fötter, storlek 43 ansågs som gigantiska på denna ö.

 

Innehavaren av poolbaren var dock en riktig försäljare, innan vi hann ställa ifrån oss väskan på rummet vid ankomsten bankade han på dörren och erbjöd fin biff till kvällen, ett erbjudande som vi inte kunde avstå. Juan som han hette serverade dock en mycket god biff men dryck som bestod av vitaminos (sangria) eller annan valfri vitaminos. Juan viste hur man jagar kunder och han hade ofta mycket gäster på kvällarna och fick ibland kalla in hela familjen för att hinna med.

 

Efter några sköna dagars vila blev det lite upptäckts promenader och den väg som går över berget till Anfi och Aurginigin hittades och användes istället för den livsfarliga vägen genom tunneln på stora vägen det blev också promenad över västra Puerto Rico kullar som leder ner till Amadores där vi besöker Anna Lindhs minnes sten. De flesta mornar blev det promenad till Amadores efter kusten innan frukost serverades, en sträcka på ca. 6 kilometer, allt för hälsan! Dock fanns det de som inte deltog i morgonpromenaderna alla dagar.

 

Vi fick besök av Sandras mor med sällskap och under vår sista vecka kom Barbro och Claes som skulle bo i Puerto Mogan. Damerna skickades på butiksrunda medan Clas och jag tog stora bergsturen i Mogan och trampade upp på berget som leder ut i ödemarken, vi följer vägen och det är fantastiska vyer och spännande berg som efter några timmar kommer fram till en bananplantage. Framåt eftermiddagen är vi åter i Mogan för att stoppa i oss lite käk och vila de trötta benen.

 

Vi tog sedan en promenad i hamnen innan vi ska bege oss till Puerto Rico med bussen, nu händer det alltid något och denna gång var det en finne som skulle lyfta sin båt, lyftet gick inte så bra då man först fått bandet runt drevet och under alla panik som rådde ökade åskådarantalet i kvadrat. Efter som jag själv vet hur kul det är när 200 st. står och glor när något går dåligt i båten så försökte jag hjälpa till, när väl båten hängde i travelliften så stod en bil ivägen, Claes och jag kastade oss över uppgiften att lyfta, rulla, putta  och fixa så liften skulle komma fram, den finska madonnan kom sedan och tackade innan vi avvek från platsen då det kanske skulle bli svårt att få upp bilen där ifrån vi ställde den.

  

Dagen efter tar vi och åter besöker ”Våres pass” som ligger ovanför Puerto Rico och det är för andra gången denna semester som vi knatar denna tvåmila runda.

Den norska vandringsklubben som döpt alla platser och har beskrivningar till alla platser är väldigt aktiv och vid en tur i bergen träffar man massor av folk som är ute och vandrar, det blir ett förfärligt hejande, nästan som om man är på sjön. Efter avslutad bergstur blir det bad på piren för att sedan inmundiga ett förträffligt revbensspjäll på restaurang Ulvo Mylläri

 

Två veckor är redan till ända och det är dags att flyga hem till kyla och elände, enda glädjeämnet att komma hem är att få hämta hunden. Tror att vi snart får förlänga vintersemestern till tre eller fyra veckor för att det ska kännas bra.

 

Sandaler då! Jodå styrman hittade passande sandaler på marknaden i Aurginigin för 17 euro, denna investering sved och nu hoppas jag att dessa skodon håller minst tio år.

 

Tuifly tar oss hem på avtalad tid men flygningen är lång och tråkig, det blir dock en något märklig väg som de flyger hem, den går från Gran Canaria mellan Madeira över havet upp till Irland vidare upp över Skottland, Oslo, Karlstad för att sedan landa på Arlanda. Efter som vi hade god medvind så kändes det surt att ta en sådan omväg än att flyga rakt upp över Europa, men de räknar säkert på bästa vägen. Vi flög på ca. 11000 meters höjd och det var ruskigt torrt och besvärligt i planet, det sved i näsa och ögon så den förkylning jag nu fått skyller jag på det.

Bara att boka igen för att försäkra oss om en bra plats i solen 2013!

Lite tipps! Så här lyder budskapet på dessa skyltar!
 

"Rör inte frukt som behandlats med insektsmedel" och " Fara! zon med nässelfeber"

Puerto Rico 2011 

20 januari lämnar vi ett snöigt Oxelösund och åker till Skavsta för att åter igen ta flyget till Kanarieöarna, i år har det blivit lite budget variant med ett annat hotell. Det ska bli skönt med lite sol och värme då både november och december blev otroliga vintermånader med kyla och mängder av snö.
Väl på Skavsta checkar vi in och väntar, och för dagen är planet på tid och vädret ser lovande ut så allt talar för att vi kommer iväg som planerat. Vi styr kosan sydväst ut med Air Europa och det är bara 5 tim. och 27 minuter innan vi ska vara framme, allt går bra. Några klagomål måste det väl ändå gå att få till, visst mindre gnäll kan vi sammanfatta så här, När dom kungjorde menyn så sades det Kyckling och Potatis. Mums tänkte jag men när det serverades var det Givetvis kyckling med ris, men hur som så var det gott. Nästa blessyr var då vi skulle landa, den som flög planet var nog färskning för han flög in fint men då han försökte sätta kärran på Gran Canarias mark så blev det lite för mycket glida med för låg fart vilket slutade med en riktig duns i banan när planet ramlade ner i asfalten. Allt gick dok väl men Kaparen blev nog tvungen att skriva i loggboken till mekarna “Very bad hard landing”.
Väl i ankomsthallen kom väskorna och så ut i den för året lilla direktbussen till Puerto Rico, då vi viste att hotellet var av lite sämre sort så gjorde det oss påminda omgående vid avstigning, dörren var låst, ingen ringklocka, inget telenummer till hotellet med oss, mm. Fan var det så här det skulle bli? Tänkte jag. Straxt kom två som bodde på hotellet och skulle in, vi slank då med in så vi var inne i lobbyn i alla fall, där letade jag upp ett nummer och ringde, en yrvaken röst svarade och ursäktade sig, efter ca. fem minuter kom en kvinna ur hissen och höll fortfarande på att knäppa brallorna. På ett navs var vi incheckade, försedda med vatten, vin och förpassade till rummet via hissen, hon visade oss rummet och sade god natt. Smått chockade sade vi tack och tittade igenom rummet som verkade jäkligt fint, tittade på utsikten som också var helt ok, men vad var fel då? Ja inget.

 

21 jan. Vaknar till ett soligt Puerto Rico men i år bor vi på skuggsidan av berget, vi ser att berget mittemot har strålande morgonsol. Vi valde bort morgonsol för att få kvällssol, ett val som vi inte är säkra på är det rätta, efter inspektion av området hittade vi även solterrassen som har sol från morgon till kväll så här finns allt, även liten affär och mat hak med snabb mat.
Frukostfrallor och vatten inhandlas och vi gör oss riktigt hemmastadda innan vi klättrar ner till staden och hamnen, vi flanerar runt i solgasset och är mycket nöjda med att vara här igen.

22 jan. Fortfarande lite res och arbetströtta ger vi oss efter frukosten ut på lite promenad, vi ska se vad det finns för hotell på andra berget mittemot oss. Det blir först backar och trappor ner till dalen för att sedan göra samma procedur fast tvärt om på andra sidan, vi går som vi tror att vägen leder mot toppen men givetvis var det fel. Vi hamnade i en vänd zon och får vända neråt igen, straxt ser vi en trapp uppåt och frågar någon förbipasserande om den går till nästa gata, damen svara o ja. Vi tar trappen men då den var grönmålad så anade jag oråd från början då offentliga trappor är blåa här, visst var det fel, trappen ledde in i hotellet Puerto Plata. Vi irrade runt i korridorer och vid pooler utan att finna utgången på övre gatan, men till slut efter att vi följt skyltarna “NÖDUTGÅNG” hittade vi hotellentrén och kom ut på gatan som nu skulle ta oss vidare mot toppen. Promenaden var solig, fin och spännande , efter några timmar kom vi fram vid Amadores, lite förvånande men nöjda. Här blev det fika på engelska sedan sol och bad ute på piren innan vi vankade hemåt via promenadvägen efter vattnet.

23 jan Regnet piskar på balkongen och nu är fan lös på Kanarieöarna. Vi har under våra semestrar här aldrig haft regn en hel dag men så blev det nu idag, Vi promenerar lite mellan skurarna, handlar och äter hemlagat, vilar och läser. Det är ändå varmt så det går ingen nöd på oss.

24 jan. Vädret verkar kallas och vi sticker ner till hamnen direkt och intar frukosten på haket ute på piren och kollar på alla turistbåtar som ger sig iväg. Senare så blir det att steka fläsket på solpiren på varsin solsäng. Skönt så det förslår men när kapten ledsnat på solandet knatar vi upp till Ulvova Mylläri för att äta lite gott och se om kyparen Anne är här i år med, visst var hon det och maten var utsökt med tillhörande sol och havsutsikt.
Ulvova Mylläri betyder väder kvarn på finska eller?

25 jan Natten blir stökig med dålig sömn på grund av fest liv någonstans i närheten, när detta väl avtagit så kom ett sjutusan till åskväder in över oss, och när detta avtagit så blev det storm och spöregn . Då kapten knallar upp i mörkret så plaskar det om fötterna, det är salongen som är fylld med vatten på hela golvet, ca. 1-2 cm. Allt beror på hällregnet som har runnit och blåst in genom den otäta dörren, det var bara sätta fart att försöka sopa ut vattnet och där efter torka upp så gott det gick. Dagen är sedan ömsom regn, ömsom sol vilket medför ett besök i köpcentret sedan blir det tidig middag på västra piren som har riktigt bra mat.

26 jan. Blir det promenad till Amadores vid 8 blecket, väl tillbaka så vankar vi av och an för att bestämma om vi ska upp till hotellet för att inta frukost eller stanna i solen. Det blir frukost på strand baren Waikiki i solen, sedan promenerar vi halvvägs till Amadores för att ta vägen upp vid Amadores Monte. Denna backe avverkas på ca. 10 minuter och det är ett eländigt stönande och stånkande då stigningen är säkert 15-20% innan vi når toppen vid det högsta köp centret i Puerto Rico på den västra kullen. Det blir lite flanerande i köpcentret innan vi utforskar kullen helt och återvänder ner till dalen via 897 trappsteg. Dagen har nu blivit rejält blåsig och det är svårt att känna värme och bad sug vid stranden efter de ca. 2 mil vi promenerat idag. Vid hotellet duschar vi av oss all sand som vi fått på oss vid stranden sedan är det rådslag om var vi ska äta i kväll, det blir pizza på hotellets lilla restaurang. Vår värd är väldigt mån om att vi ska må bra så vi blir kvar länge innan vi är färdiga.

27 jan. Efter dålig sömn vaknar vi och intar frukost på balkongen, tack och lov så har blåsandet slutat och vi njuter av en varm och stilla morgon. Vi letar sedan upp busstationen och efter lite trixande sitter vi på bussen på väg mot Puerto Mogan, chauffören kör som han stulit både buss och soppan. Vi åker den slingrande vägen fram mot Mogan i ett rasande tempo men tack och lov så bromsar chauffören och tutar innan den sista böjen på klippkanten innan vi är framme. Vi strövar runt bland båtar och restauranger, njuter av dagen i ett strålande solsken. Efter kaffe och våffla utforskar vi det nya hotellområdet i Puerto Mogan och det fortfarande rätt ödsliga köpcentret innan vi tar båten hem till Puerto Rico.
Kvällen tillbringas hos vår trevlige värd som håller grill afton på sin lilla restaurang till solnedgången på Atlantens dyningar. Ja här kan vi stanna länge, mycket länge, löpsedlarna på våra svenska tidningar säger kallt, mycket kallt till slutet av mars.
Bilden är på några Britter som ska ro över Atlanten!

28 jan. Idag blev det sol på piren mest hela dagen, framåt eftermiddagen gick vi till Ulvova Mylläri och beställde in grillade revben med stekt potatis. Det som vanlig en god och lyckad middag. Vi knallar proppmätta och belåtna upp till hotellet och det återstår några timmar sol innan molnen tar hand om klotet.

29 jan. Det vankas regn idag, det är mulet men uppehåll och ca. 20-22 grader varmt. Vi har idag stämt träff med Claes och Barbro från Katrineholm, de bor vid Amadores.
Vi avverkar Puerto Ricos köpcenter ganska snabbt och flanerar sedan runt lite i centrum innan vi hamnar i hamnen för att äta på Ulvova Mylläri igen. Bra mat idag också.
Efter middag knallar vi hela vägen upp på västra kullen till Europa centret där vi efter lite shoppande tänkt ta en kopp kaffe. Nu var det inte det lättaste att få sig något kaffe då det var knepiga ställen och allmänt ovårdat på gränsen till fylle hak. På två av ställen var det ingen som visade oss någon som hälst notis och efter visst väntande gick vi där ifrån, förts på tredje stället blev vi serverade lite kaffe. Vi kan bara ge Europa centret 4 minus av 4 möjliga, samma för restaurangen Barbacoa där ett gäng tonåringar försökte driva stället, såg mycket ovårdat ut och stank fylla överallt.
Efter kaffet travade vi vidare ner mot Amadores där vi blev inbjudna på Sangria hos Claes och Barbro på deras balkong, det blev kväller och mörkt innan vi knallade hela strandpromenaden hem till vårt hotell i Puerto Rico.
Någon som vet vad för koppling vår framlidne utrikesminister Anna Lindh hade för kopplingar till Amadores då där finns gata uppkallad efter henne samt en minnes sten placerad vid vägens början.

 

30 jan. Sol och bad vid Amadores, snorklar lite men vattnet här är allt för grumligt för att det ska vara spännande.
På hemväg inmundigar vi Sjötunga på restaurangen innan vi knallar hem och regn sätter fart fram på kvällningen. Claes och Barbro trotsar regnet och promenerar från Amadores till vårt hotell i Puerto Rico där vi inmundigar lite fruktsallad och Sangria. Sangrian föresten skulle köpas i vår lokala affär på hotellet men den var slut. Dun mycket trevlige och hjälpsamma inhåvaren som också driver den lilla restaurangen blandar då egen äkta spansk Sangria i tillbringare åt oss, vilken service! Har sett på Internet där resenärer klagat på denne herre då han inte kan någon engelska, han är dock mycket trevlig, hjälpsam och för mig gäller det att ta seden dit man kommer så det var bara att gneta på med spanskan och det blev alltid rätt även om det tog en stund att förstå varandra. Men vi njöt av gästfriheten och utsikten, maten var av snabb sort men helt ok.

31 jan. Vaknar skapligt och har bestämt med Claes och Barbro att vi ska ta bussen till Mogan, vi går till Amadores för att kliva på vid samma hållplats. Då bussen anländer är den ca. 25 minuter sen och proppfull, det finns dock 4 platser åt oss kvar då vi kliver ombord. Resan blir spektakulär då den överfulla bussen med nöd och näppe orkar upp för backarna, vid hållplatsen i Tauroitdalen blir ett 20 tal passagerare lämnade kvar vid hållplatsen då de ej går att klämma in i bussen. Väl framme i Mogan strövar vi runt i hamnen och ser på båtar medan damerna ägnar sig åt lite shopping. Vi väljer sedan båten för vår hemfärd till Puerto Rico, det har sedan blivit sen eftermiddag och vi äter på restaurangen vid västra piren där vi nu ses som stamgäster.

 

1 feb. Dåligt med söm denna natt och på redan trötta ben promenerar vi till Arguinigin i förmiddags solen. Vägen är bekant men då vi närmar oss Amfi komplexet får vi en stor överraskning då hela vägen bakom hotellet är bortspolad av havet. Byggbolaget tog av havet men havet tog tillbaka! Något oväder sedan förra året har förstört hela vågbrytaren och kastat upp ton vis med sten från havet och rivit upp asfalten, det visar sig att större delen av vägen mellan Amfi och Arguinigin är mer eller mindre skadad. Huvaligen för det vädret som gjort allt detta.

 

Efter en strålande dag knallar vi hemåt igen och utan för hotell Atlantico blir vi stoppade av dessa förbannade säljare som delar ut lotter. Vi hinner inte säja nej och fly innan vi vunnit högsta vinsten, en gratisvecka för fyra på ett 5 stjärnigt hotell. Jo tjena, men den ivriga donnan säger oj, oj nu måste ni följa med upp hör för att hämta vinsten, hon påpekar att det inte rör sig om försäljning, vi ska bara få vår vinst. Efter ca. 90 minuter med oliga maranata liknade typer så måste vi bli medlemmar för att ständigt kunna ta del av värdens billigaste resor värden runt, de har 5800 hotell och tyvärr för att få ut vinsten så måste vi skriva på! Nu läste jag min krav och avslutade affären med den oförstående unge mannen som tyckte vi var knäppa. Tror att nästa jävla idiot som kör fram ett erbjudande går på en dagsedel. Så se upp var bestämd och tro inte på svadan som kommer ur dessa skojare.

2 feb. Sista dagen i solen för imorgon är det hemresa! Vi solar och badar vid Amadores och det är lite si och så med solgrannar som armbågar sig fram och luktar snusk. Till eftermiddagen provar vi maten på Amadores beach club ute på piren och de har fin och vällagad mat, vår paella smakar utmärkt.

3 feb. Vi blir hämtade som avtalat på morgonen och nu blir resten av dagen en jädra lång transportsträcka hem till kylan och eländet, enda glädjen är att få hämta Nelly. Nu ingen dag utan eländen, när vi hämtar bilen har givetvis handbromsen legat i och därför rostat fast. Försöker alla knep och knåp för att få loss hjulet utan verktyg men ger till slut upp i ren ilska och kör till Fastighetsverkstaden på Skavsta med släpande bakhjul för att låna en hammare och ge trumman en lite “ping” så bromsen släpper.
Det löste sig men däcket blev givetvis förstört.
Nu jobbar vi ett tag och drömmer om tidig vår så vi snart får sjösätta, och givetvis längtar vi redan tillbaka till Gran Canaria så vi hoppas det blir ett besök även 2012.

Puerto Rico 2010

 14/1-10, efter en jobbig jul och vinter var det dags för lite solsemester. För första gången åker vi tillbaka till samma resmål och hotell, det blir alltså Ipanema Park i Puerto Rico på Gran Canaria. Ekonomin är skral i år då vi står inför omorganisation på jobbet så planen är att få vila upp sig och åtnjuta sig sol och värme.
Lite försenade lämnar vi Skavsta med AirEuropa och flygningen är lugn och behaglig och vädret är klart då vi närmar oss Gran Canaria så jag ser i mörkret grannön Fuerteventura under inflygningen.
Väl på bussen kör den raka vägen till vårt hotell så vi får kliva av först.
Sedan kommer katastrofen! Styrman önskade sig samma rum som året innan men så blev det inte och besvikelsen var stor, styrman knallar omedelbart ner till portieren för att be om ett bättre rum. Vi får vänta till dagen efter innan vi får ett rum med bättre hamn vy.

Vädret kan ingen klaga på då det är sol och rejält varmt, vi är på badpiren och strosar runt i hamnen, under första veckan blåser det en sydostlig vind som kallas Calima vilket innebär att den kommer från Saharaöknen. Luften blir tidvis gulaktig av sandstoft men det blir också mycket varmare än normalt, vi har ca.30 grader på dagarna och ca.23 på nätterna så det går att sitta ute i badbrallorna hela nätterna och sörpla paraplydrinkar.
Badpiren används flitigt under hela semestern, Tobias fiskar och kapten gnäller över små ölglas.
 
Utflykterna vi gör är till Puerto Mogan, tre ggr. till Arginigin, Maspalomas öknen och så stora bergsturen.
Puerto Mogan är ett otroligt trevlig plats med mycket båtfolk i hamnen och vid detta besök var vädret extra varmt så vi blev sittande ute på pirens restaurang i några timmar innan vi tog båten hem till Puerto Rico.
Till Arginigin åkte vi taxi för att gå på marknaden men kapten gillar inte folkträngsel och bonfångare som försöker prångla på dig prylar till ockerpriser. Det blir ett kort besök i den oändliga längan av torgstånd.
 
Nästa tur till Arginigin blir per fot, ja det är bara en kort bit genom tunneln man behöver gå på stora vägen från Puerto Rico innan man viker av och sedan går man längst havet och det är ca.6,5 km. innan man är framme i Arginigin.Promenaden går genom olika hotell områden men det mest fantastiska är då man kommer genom nya vräkiga Anfi komplexet. Här finns allt och det är enormt.

Maspalomasöknen når vi med taxi, det kostar ca. 20 euro och det är som vanligt då vi kommer ner på stranden, en strid ström av vandrande människor, alla bara går och går.Vi traskar runt lite i öknen och Tobias badar men kapten tycker det är för blåsigt så vi vänder väster ut och följer Meloneras strandpromenad några kilometer för att i slutet av den hamna på en glassbar.
 
Då vi kom till Puerto Rico i år var vi lite utarbetade men styrman leder morgonpromenaden nästan var dag och den går till Amadores, det blir ca. 7 km. vareviga morgon innan frukosten får intagas på balkongen. Tänk också på att efter promenaden och bröd inköp ska man då trampa 156 trappsteg upp till hotellet. Upplysningsvis kan nämnas att kapten går ner 3 kilo på semestern trotts ett flitigt inmundigande av öl och sangria.
Jo, jo visst mår man bättre och känner sig piggare, men det är svårt att erkänna att morgonpromenaderna skulle ha med detta att göra.

Nu var det äntligen dags för stora bergsturen och den startar vid hotellet ca.50 meter över havet och inleds med 302 trappsteg upp till utsikten där efter är det bara att trampa på uppför i olika stigningar tills vi är uppe på en höjd av ca.450 meter över havet.
Hela berget är annekterat av Norskar! Alla platser har ett Norskt namn och nästan alla man möter pratar Norska.
Vi får lite tipps på sevärda platser på berget och vi besöker Gran Canarias Gran Canyon och då man står vid stupet på klippan som heter Våres Plass är det ca.300 meter ner i ravinen.
Här finns finfina utsikter och även en gästbok att skriva i.Jag ber styrman att skriv in oss, men hon protesterar och menar att vi inte får göra detta, boken är bara till för Norskar säger hon. I helsike heller säger jag, skriv nu! Boken är till för alla och någon Svensk har troligen aldrig varit här tidigare menar jag, du vet Svenskarna sover ruset av sig nu och kommer fram då det blir mörkt. Sagt och gjort nu står vi inskrivna i boken, vi lunchar våra medhavda mackor vid Våres Plass innan vi vänder tillbaka mot civilationen.Dagen har varit solig och helt fantastisk och då vi är vid hotellet igen på eftermiddagen har vi avverkat 1,8 mil så på darriga ben knallar vi ner till piren för bad och vila och sedan upp för dom nedriga 156 trappstegen igen!
 

Lägger även in en bild på vår avancerade bergsutrustning som vi alltid har med oss.
Tyvärr så har nå även dessa sandaler gjort sitt och blev kvar på hotellet vid hemresa.
 
Nu är det marknad i Arginigin igen men kapten vägrar åka taxi utan det blir till att gå till fots, och väl framme vägrar kapten även marknad. Det blir några klippor vid vattnet för att studera livet i hamnen och de båtar som ligger för ankar i viken.
Övriga sällskapet beger sig till marknaden för att förlusta sig i köpfesten.
Det är två Holländska båtar som ligger i viken och paret på den ena båten har varit och handlat då dom kommer i sin gummijolle ut till båten fylld med ett tjugotal påsar, det är ett väldigt bestyr med påsar och allt för att få ombord allt i oskadat skick.
Då proceduren är klar far kvinnan iväg med gummijollen till den andra båten och kliver ombord, kacklet kör igång direkt, det verkar som om damerna inte setts på 10 år, jag ser den ensamma och övergivna mannen komma upp i sittbrunnen på sin båt med en öl i näven, han lutar sig tillbaka i solgasset och visst nu ser jag, han njuter den luringen. Damerna fortsätter sitt kafferep på den andra båten och då blir jag avbruten i mina drömmar då styrman, Sandra och Tobias är tillbaka från marknaden.
 
Semester närmar sig sitt slut och det är dags att åka hem, det som har varit mest otroligt är hur väl vi prickade in vädret som bjöd oss på 14 dagar sol.
Vi har ätit gott på alla restauranger utom på restaurangen Red Roses, dom lever nog på slutet av sin karriär.
Hotellet har varit lika bra som tidigare och maten på hotellet är helt ok men kanske inte överraskande fin, personalen är dock utomordentligt trevlig och har mycket god service.
Tråkigast på semester är då jag bevittnar ett par som stjäl en kamera som någon glömt på en bänk vid hamnen.
Jag ser mannen plocka åt sig kameran och jag hör hur paret samspråkar på Svenska, sedan lämnar kvinnan bänken och mannen tittar ofta på mig och jag blänger tillbaka.
Då han reser sig och börjar gå så följer jag efter och det slutar med att karsloken löper som en jädra antilop genom folkvimlet på stranden för att skakava sig sin förföljare. Jädra typ säger jag bara!
28/1-10 styr vi hem till kyla och snö för att även jobba dom sista dagarna åt Skavsta innan nya jobbet på Securitas tar vid den 1/2-10.
 
 

Puerto Rico 2009

Då var det dags igen att åka till Gran Canaria, det bär av den 10 jan 2009 och det blir till sol säkra Puerto Rico. Dagboken lyder så här:

10/1-09 går flyget från Skavsta till Gran Canaria, Det är till Purto Rico vi ska ta oss med Air Europa. Planet en gammal Boeing 737-800 fungerar bra med det är stor skillnad på charter resa och reguljär resa med Ryanair, de flesta charter resenärer kräver väldigt mycket uppmärksamhet och flygvärdinnorna blir upptagen med ett fåtal passagerare väldigt länge. När man sedan lämnar planet ser det ut som ett slagfällt bitvis då dessa passagerare slängt allehanda sopor där dom suttit, fy tusan att folk inte kan ta reda på sin egen skit.
Nå väl vid 21:15 landar vi på Gran Canaria och efter lång väntan på bagaget bär det iväg per buss söder ut på ön, en reseledare förklarar i vilken ordning hotellstoppen ska ske men buss chauffören är av en helt annan uppfattning och kör kors o tvärs genom Maspalomas till olika hotell.
Chauffören stannar vid hotellen och skriker namnet på spanska, far sedan ur bussen och ställer av ett antal väskor och vilsna passagerare släntrar av och chauffören är redan inne i bussen innan alla hunnit av. N är vi når Puerto Rico så är det ett fåtal passagerare kvar och vid vårt hotell kastar han av några väskor som inte tillhör oss men vi hinner reda ut eländet innan han far iväg.
Vi ska bo på Ipanema Park! Ett finfint hotell ovanför hamnen, perfekt läge med en etage lägenhet och med 15 m2 balkong som bjuder på sol från morgon till kväll. Klockan har hunnit bli över 23.00, det finns inget öppet för att äta så det är tur att Kapten smugglat med saffrans bullar och the påsar till första kvällen.

11/1-09 Vaknar och ser den fina utsikten i dagsljus, styrman har fått en rejäl förkylning på vägen ner. Vi masar oss trotts detta till affären för att skaffa det nödvändigaste, hotellet ligger på bergssidan så det blir en hel del trappor att gå i. Då man kommer från hamnen eller affären är det 202 trappsteg för att nå rummet och släpar man dessutom på ett par matkassar så svider det rejält i benen innan man är uppe. Det blir ett antal promenader i trapporna varje dag så detta är utmärkt för kaptens bedrövliga kondition. Den bedrövliga konditionen försöker vi bättra på mede en promenad till apoteket för att köpa Frenadol (spanskt förkylning medel) till styrman. På vägen till västra Puerto Rico så tjatar inkastare till restaurangerna hela vägen och när vi väl passerat dessa så kommer vi till elektronikaffärerna som Indierna har och ett en värre tjat sätter i gång, fy fasen vi köper det vi ska på apoteket och smyger sedan hem i vattenbrynet längst stranden för att slippa tjatarna. Senare på kvällen äter vi hos Red Ros en Engelsk primadonna som har en lite restaurang i hamnen, hon serverar dock amerikanska portioner så lasset på 1 kg hon ställer fram går inte att äta upp och inte var kvalliten något vidare. För 20 år sedan serverades Cordon Blue alltid med paprikasås men i dag är det champinjonsås över allt

12/1-09 Åter en strålande dag och det är så otroligt skönt att ha semester, solen steker på balkongen och det blir en latar dag i väntan på styrmans tillfrisknade. Lunch på hotellet och bufféafton på samma ställe.

13/1-09 Styrman är däckad men ska med på morgonpromenaden så går runt hotellkvarteren i gamla Puerto Rico och ner till hamnen.
Frukost på den soliga balkongen och sedan blir det att inta piren för lite bad och snorkling.
Vattnet är för grumligt för att göra snorklingen perfekt och bilder går knappt att ta, Styrman sover på sol sängen hela tiden. När magen kurrar knallar vi upp till Puerto Ricos plågoande, Ulovoa Mylläris takterrassrestaurang och inmundigar en klubbsandwich. Ulovoa har varje kväll finskt uppträdande som hörs från 20:00 till 00:00 och den finska fado sången är hatad av många. Efter badet gör vi ett besök i affären för att få ihop en middag till kvällen, menyn bjuder på färsk gräddstuvad vitkål, potatis, morötter och bacon lindad bockwurst och resultatet är rätt bra med tanke på förutsättningarna.

14/1-09 Det spanska mirakelmedlet har gjort styrman frisk från sin förkylning och ho hoppar och studsar hela tiden av överskotts energi. Dagen bjuder åter på strålande väder och vi promenerar bort till Amadorestranden längst den bergiga fina vägen och i det klara fina vädret syns Teneriffe med vulkanen Tejde väl. Amadoresstranden är fin och inbjudande och ganska full för dagen så vi väljer piren för vårat bad i det azurblå vattnet, stranden är av snäckskal och därför får vattnet denna färg. När vi återvänder till Puerto Rico så blir det en kombinerad lunch och middag på terrassrestaurangen vid västra centrum i en strålande eftermiddagssol och sedan bär det av hem till hotellet för att sitta de sista timmarna i solnedgången på vår egen terrass och hinka sangria och njuta.

15/1-09 Enligt väder prognosen ska det i dag bli regn! Vaknar tidigt och tar en morgonpromenad till Amadores stranden och det blir en fantastisk soluppgång i ljumma vindar och vi knallar hemåt och tar frukost på den soliga balkongen. Idag blir det båttur till Puerto Mogan och under resan så försämras vädret och det blir lite kyligt och en del regntunga moln skymmer solen. Vi strövar runt i den pittoreska byn och själv kollar jag in båtarna i hamnen och hittar endast en svensk båt. Turbåten tar oss sedan tillbaka till Puerto Rico där kvällen avslutas med restaurang besök.

16/1-09 Morgonpromenad som vanligt och frukost på den soliga balkongen och även idag är regn utlovat men av det syns intet.
Då vi sitter på balkongen får Tobias syn på något i vattnet och det visar sig vara ett Delfin stim som kommer förbi bara några meter utan för piren till hamnen och det ser ut att vara säkert ett femtiotal Delfiner som lekfullt hoppar i vatten ytan. De lokala fiskarna menar att detta var en mycket ovanlig företeelse. 
Vi har idag hyrt en bil (en rumänsk renault DACIA) på hotellet och ska göra stora ö turen. Vi kör ner till Puerto Mogan och kör sedan till byn Mogan i bergen och ska ta oss runt hela ön, det blir en slingrande tur på bergsvägarna på öns västra sida som visar upp fantastiska vyer.
Vi kommer till slut till den största staden på västkusten Agde, här ifrån går Fred Olsens snabbfärjor till Teneriffe. Där efter blir det mest transportstäcka hemåt igen, vi stannar dock på köpcentret Atlantico och tittar till Maspalomas innan vi når Puerto Rico via Arginigin.
Vi får sedan leta efter en mack för att fylla upp liket till bil vi haft.

17/1-09 Promenad och sedan vinkar vi av Tobias som ska på en havs fisketur, det är livligt i hamnen då alla turbåtar ska ut med sina gäster.
Vädret år helt ok på morgonen och vi steker vår fläsk på balkongen ett tag, sedan flanerar vi runt i hamnen och hamnar på ett kafé som har sol och någorlunda lä, det blir både kaffe, drink, öl och mat innan vi lämnar stället. Då fiske turerna är tillbaka med sina fångster visar Tobias upp en fångad tonfisk på ca. 4 kg och alla fiskarna ombord pratar och stimmar på en herrans massa språk om sina upplevelser.

18/1-09 Idag vaknar vi ovanligt tidigt och ger oss iväg i mörkret på morgonpromenaden, då vi når restaurang huset vid hamnen kommer en stor svart neger som är på pälsat som en isbjörn, han har även balaklava och mössa. Både styrman och jag tror att nu blir vi rånade! Men svartingen går ett var runt en stolpe och försvinner sedan bort, vi ser senare att denna frusna man är någon form av nattvakt vi restaurang komplexet.
Där ser man!!
Idag är det nog värmerekord och en klarblå himmel, det är nästan vindstilla och det går inte att sitta på balkongen länge. Morgonpromenaden avklarad så beger vi oss ner till piren för sol och bad, vi snorklar utanför den yttre piren och jag får en riktig upplevelse då jag hoppar i. En Stingrocka far upp från botten och ger sig av, tyvärr fick jag ingen ordning på kameran innan den försvunnit ner på djupare vatten. Det är dock gott om liv i det konstgjorda revet som piren utgör, massor av olika fiskar i många olika färger och tittar man lite över ytan så springer det massor av krabbor. Till kvällen utgår restaurangbesöket igen och det blir hemlagat.

19/1-09 Varm och skön förmiddag och Tobias har åkt på sin andra havs fisketur, styrman och kapten tar båten till Puerto Mogan medan Sandra solar vid polen.
Kapten kräver att få gå och drägla över alla båtar som ligger där och smida framtidsplaner, under båtturen hör vi svenska pratkvarnar som är storföretagare och dom pratar högt och ljudligt om sina liv och deras bekanta, de spyr galla över turistjävlar som invaderat hela Puerto Mogan, och utrycker ” här som var så trevligt förr innan turisterna började vara här”. Ja fy fan om dom fylle dingona sköter mina pensionspengar, då blir det fattighuset..
Vi knallar runt ett tag och går sedan ut till piren för fika, vädret börjar bli sämre och det mulnar och börjar blåsa.
Vi far tillbaka till Puerto Rico och då vi lägger till har även Tobias båt kommit tillbaka och idag har fisket varit mera lyckat, Tobias har fått en skaplig tonfisk ca. 6 kg. och han fick också upp en stingrocka på ca. 30 kg. En av de andra fiskgästerna fick en stingrocka på ca. 100 kg, rockorna är inga mat fiskar utan de släpps tillbaka i havet men det är en stor kamp för fiskaren att dra upp dom. Tobias får hjälp att skära ut en fin filé på ca. 1 kg. ur tonfisken och den steker vi till kvällens middag.

20/1-09 Promenad till Amadores och det är mulet, regn är utlovat.
Efter frukosten följer vi med Anne Marie och Hasse till utsikten ovanför vårt hotell, då vi klarat alla trappor och beundrat utsikten tror Hasse att det går att fortsätta vägen ännu längre upp på berget. Visst går det att knalla längre upp för då bebyggelsen tar slut tar en grus väg vid och den verkar oändligt lång, vi fortsätter så vi är ihöjd med motorvägen och vi har då en vidunderlig utsikt. Solen steker nu rejält och inget regn syns till och vi knallar ner till vår balkong och intar lite sangria och fruktsallad, sedan blir det att grilla fläsket ett tag tills det blir olidligt. Det blir att knalla ner till havet och svalka sig lite innan kvällen.
Bahia Playa heter en restaurang vid bad piren och alla som sett sällskapsresan vet. hur grisfesten är, tyvärr så är temat samma här och hela föreställningen urartar med en spanjor som leder ett 15 tal turister i långdans långt ut på gatan.
Ja mycket ska man vara med om innan en hamnar på hemmet. Gott var det och rätt kul.

21/1-09 mulen dag och seg efter gårdagen.
Vi har idag bokat en tur på havet med Multiaqatic för att försöka se delfiner.
Efter frukost ger vi oss ut med båten och vi hinner inte åka mer än 10 minuter innan delfinerna siktas, besättningen spanar med kikare och radio men det är kapten (alltså jag) som får syn på stimmet längre in mot land.
Alla båtar i området samlas runt delfin flocken som lite lojt simmar omkring, efter ett tag börjar delfinerna att leka och hoppa bara några meter från båten och det blir en fantastisk naturupplevelse som pågår i drygt 2 timmar innan vi lämnar delfinstimmet vid Mogan och styr hem till Puerto Rico.
Vi lunchar hos Ulvova på takterrassen i lite sol som snart gömmer sig i molnen och en kall vin biter i.
Kvällen används till att fira Sandra och Tobias mötesdag och det är kinamat som ska ätas. Vi beger oss till en kinarestaurang i vårt kvarter och det blir en upplevelse att minnas, maten är helt ok men personalen är inte riktigt friska utan har någon överdriven skojar taktik som bara blir för mycket.
Det som var mer irriterande idag var den eländiga Canon kameran som inköptes för dyra pengar för några år sedan, den fokusera som ett arsel och vill helst hålla på i en evighet innan den är nöjd.
Som tur är går det att ställa in fokus manuellt med lite krångel och under delfin skådningen var den funktionen ovärderlig, dock börjar synen få begränsningar så autofokus på en kamera är idag ett måste.



22/1-09 Vaknar tidigt men styrman är trött och sover över morgonpromenaden, när vi sedan kommer igång efter frukosten blir det ingen vanlig utflykt dom nedriga sandalerna släpar iväg med kadavret upp på berget igen och styrman följer snällt med.
Det är en storslagen utsikt när man kommit upp en bit och sandal skrällena som idag tror att dom är några jädra vandringskängor knatar på till nästa kulle och så nästa, det finns alltid en topp till att bestiga.
När vi till slut når en topp ser vi vidderna och havet runt om 360 grader är vi nöjda och vänder sandalerna och knallar hemåt igen.
Det var en rejäl 4 timmar vandring som vi aldrig glömmer.
Kvällen blir hos Ann-Marie och Hasse med samkväm och vidare promenad till en restaurang som heter La Bolero som serverar finfin mat och har musik, dans och live uppträdande varje kväll.

23/1-09 Solig kallas dag men ändå deppig, hemresa i morgon bitti är det som stör.
Kapten och styrman kan stanna ytterligare 14 dagar utan vidare i detta fantastiska väder.
Vi vinkar av Tobias som åker på sin 3e fisketur och sedan tar vi till styrmans förtret engelsk frukost på en restaurang på kajen, där efter hoppar vi på båten och åker till Arginigin för att kolla in den Norska byn. Arginigin är en riktig överraskning och känns betydligt mer Spansk än turist fällan Puerto Rico, massa vanliga affärer och mysig atmosfär.
Vi tittar snabbt in vid Anfi stranden också då vi åker hemåt och det är ett rejält komplex som slagits upp där. God mat på en lokal restaurang blir det på kvällen och vad äter vi, inte fasen vet jag men det var rätt gott.

24/1-09 Upp och packa det sista och sedan ut till bussen som tar oss till flygplatsen, planet går 08:05 och allt verkar funka planenligt.
Det blev ett roligt återseende i säkerhetskontrollen då jag stod och blängde på deras arbete.
En bekanting dök där plötsligt upp, kyparen från restaurangen Bahia Playa han jobbade morgonskiftet i säkerhetskontrollen och han log och vinkade glatt.
Ja det är i Spanien som i Stockholm vill man leva gott går det åt en 3 jobb.
Väl på flyget dyker den eländiga 150 kilos plätthäxan upp 2 stols rader framför oss med sina ungar, ho gapar och tjafsar om allt, är en eländig plåga och kräver mycket och god service av flygvärdinnorna.
Droppen är då vi ska landa på Skavsta.
Då det var dåligt väder missade piloten första landningsförsöket och då blir det lite skärrat i cabinen, men då vi går in för landning nr.2 så är alla tysta och nervösa börjar plätthäxans ung jäv... bråka och ska på muggen för 8e gången.
Givetvis skiter dom i tillsägelserna och då planet precis ska ta mark kommer ung jäv... ut från muggen med ett stort flin.
Nå ja det var annars 175 andra trevliga passagerare med ombord och allt gick bra tillslut.

Bahia Feliz 2008

12 jan 2008, 19 år och 11 månader senare flyger vi med Fritidsresor och Air Finland till Gran Canaria Bahia Feliz.
Air Finland har varit lite sisådär på att hålla planerade tider men idag blev det bara några minuter försening. Vi blev placerade vid den bakre nödutgången så det blev gott om benutrymme, de som var tråkigt var att den gamla skorven (flygplanet Boeing 757-200) var att det drog så innibomben från dörren så hustruns fötter var isbitar då vi kom fram. Vi är ju också vana vid personalens snabbhet ombord på Ryanairs flygplan men nu blev det något helt annat, flygvärdinnorna jobbade som sengångare och ett tag var jag orolig för att inte hinna få in den förbeställda maten innan vi skulle landa. Gamla flygplan har alltid fel på toaletterna och så även detta så det var ett skådespel hela resan då många försökte sig på den trasiga toan, till slut förpassade sig en flygvärdinna in på muggen med tre kaffekannor och gummihandskar för att försöka sparka liv i den trilskande toan. Men undrar hur kaffet smakade sedan, jag var då inte kaffesugen? Nå väl resan gick bra och det var härligt att komma fram till ett soligt Gran Canaria.

Hotellet Monte Feliz var fint men det ligger lite för långt öster ut på ön för att vädret ska vara perfekt, bästa vädret finns om man passerar den sydliga udden vid Maspalomas och håller sig på den sydvästra kanten vid Puerto Rico, Arginigin och Puerto Mogan.
Vi gör oss hemmastadda och käkar lunch på hotellet vid poolen, hotellet är ett familjehotell och det är mängder med ungar runt poolen, nu föredrar jag småungar framför gapiga överförfriskade Tyskar, Svenskar och Finnar som annars är väldigt vanliga på dessa semester orter. Vädret är soligt och skönt så eftermiddagen bjuder på promenad ner till havet och bort mot nästa semester ort som är San Agustin.

Så blir det båttur en dag! Det ska bli segling från Puerto Rico till Mogan med någon katamaran. Tur för oss att det är lågsäsong för det är spartanskt ordnat på något hembygge och det blir inget segla utan vi tuffar fram för motor längst kusten bort och förbi Puerto Mogan, ankrar och badar i Atlantens 22 gradiga vatten. Efter några timmar på havet sätts vi i land i Puerto Mogan och där blir det åter god mat på restaurang. Ett kort strövtåg i hamnen innan bussen tar oss tillbaka till Monte Feliz.

Då vädret blir sämre mulet och blåsigt vid Bahia Feliz hyr vi bil och kör ner till Puerto Rico och som väntat är det soligt och varmt med en svag bris, Damerna ska sola, jag och Tobias promenerar runt i hamnen och jag drömmer och minns det tidigare besöken här. Det har tillkommit en helt ny hamn vid badstranden och det är svårt att känna igen sig. Mera restaurangbesök blir det och sedan en kort promenad på den nya promenadvägen från Puerto Rico bort mot Amadores. Vägen hänger bitvis på bergväggen och är lite svindlande för en höjdrädd.

Nästa dag är det fortsatt blåsigt vid Bahia Feliz så det blir att hyra bil igen och idag kör vi till Puerto Mogan som är min personliga favorit på Gran Canaria, mysigt, lite lugnare och mycket hamn. Det blir sola för damerna och Tobias och jag promenerar runt hamnen och havet och här finns massor av krabbor som kutar runt på stenarna i vatten brynet. Senare blir det lite snorkling men vattnet är inte så klart här heller, samma grumliga vatten var det vid San Agustin häromdagen då vi snorklade. Som den oerfarna snorklare jag är så har de bästa vattnen varit i Frankrike och på Malta. Då vi lunchar ute på piren så lägger en rejält stor (ca. 40 meter)segelbåt ut och ger sig av mot sydväst, kanske till La Gomera eller ända bort till Västindien.

På hemväg från Puerto Rico så svängde jag upp i bergen för att visa den fantastiska utsikten, men som vanligt så hinner man inte många kilometer upp innan vägarna svårligen farbara. Snart är det en smal asfalts väg som slingrar sig upp för berget, inga räcken, inga mötesplatser. Har gjort detta misstag flera gånger tidigare och det tar timmar att ta sig över dessa berg, men är nu lite mera vuxen och och tar förnuftet till fånga och vänder, kör ner till civilisationen för att gå på restaurang.
Gran Canarias Venedig kallas Puerto Mogan men är det sant? Nog är det pittoreskt alltid.

Vi hann även med att gå på musikunderhållning en kväll. Garbos heter restaurangen och showen och bygger på samma tema som Walmans. Alla bord hade en egen servitör som då även var med på scenen under uppträdandena. De flesta artister var svenskar och mycket talangfulla. Det blev en helkväll med god mat, god service och ett fantastiskt uppträdande, showen kan varmt rekommenderas.
Sista dagen tar vi taxi från Bahia Feliz bort till Meloneras för att där i från promenera hem via Maspalomas öknen, Playa Ingels och San Agustin. Det blåser men är varmt så det blir en heldag som även bjuder på bad i de relativt höga vågorna. När vi framåt kvällen knatar in på hotellet har vi gått ca. 1,2 mil på stränder, öken och fina promenadvägar, vi är helt slut! Nu blir det sista kvällen på restaurang.

Alla går o går o går! Hela dagarna är det en strid ström av folk på den milslånga stranden.

När stranden tar slut finns promenadvägar att fortsätta på, allt är lite lagom. Lagom långt bort, lagom varmt, lagom ointressant

Nu åker vi hem! MEN givetvis är flyget försenat så det blir 3 timmar på flygplatsen innan vi kommer iväg och då känner jag att febern kommer krypande och jag mår skitdåligt med en eländig hosta som kommer att reta gallfeber på alla passagerargrannar. Air Finlads flygvärdinnor verkar än mer förvirrade idag mot när vi åkte ner, det tar ca. 2 timmar innan drickavagnen kommer in och sedan kör det ihop sig med maten då man serverat mat till flera som inte beställd, de sista 8 stols raderna blir därför utan mat. Jag slafsar i mig maten och försöker sova den sista timmen innan landningen hemma. Det blir en inflygning och landning att minnas då det gungar och far rätt mycket i den byiga vinden som råder på Skavsta. Väl hemma blir snabbt att hämta Nelly och sedan ner mellan täckena.

Gran Canaria 1989

Firar jul på Gran Canaria i Playa Ingles. Vist var det varmt och badvänligt men vilket jävla festande. For mest runt ön med hyrbilen.
 
 
  Halberg Rassy 49
Februari 1988 for jag till Kanarieöarna för att segla med en Halberg Rassy 49 "SY Morning Light"
Seglandet startade i Puerto Rico på Gran Canaria.

 
Efter som jag seglade en 24 fotare hemma blev detta en stor omställning. Första benet blev till Teneriffa i en behaglig vind och strålande sol, såg på långt håll några valar som visade sig i vatten ytan och efter någon timme hade de två grabbarna från Göteborg åkt på sjösjuka, det gick en ganska kraftig dyning. Förtöjde i Los Cristianos i kvällningen, denna första dag hade varit en fantastisk upplevelse och drömmen föddes om att i egen båt någon gång få segla i varmare vatten, gärna här för det är ett alldeles lagom klimat.
Seglingen fortsatte i lite friskare vind mot La Gomera, den lilla ön där man förr visslade istället för att prata.
Vi ankrade upp i den lilla viken i kvällningen, tog oss iland för att besöka någon lokal restaurang. Själv var jag mest imponerad av att segla en så fantastisk båt, allt verkade så genomtänkt och perfekt.
 
Gomera var en ö med två sidor. Ena sidan torr och med ringa växtlighet. Andra sidan var frodigt grön och täcktes av terrassodlingar över allt. Dimmigt fuktigt på ena sidan och torrt och soligt på andra.
Ett besök på ön El Hierro blev det också men nu hade det börja blåsa upp rejält så det blev att kolla ankaret nog och ofta. Vi blev tvungna att ge oss i kasst med Atlantens vrede då vi hade flyg att passa. Sjösjukan satte in för övriga besättningen och jag blev snart själv i sittbrunnen. Vinden tilltog och pendlade mellan 15 till 20 m/sek. Efter som ingen arbetsfördelning fanns ombord så blev jag styrman under 12 timmar. Det starkaste minnet var vågorna. Innan vi lättade ankar så tjöt det i riggen men sjön var inte nämnvärt hög tyckte jag. Efter någon timme då vi kom ur viken och vågorna kom snett för över insåg jag att de var gigantiska. Den första som bröt över båten gav mig en rejäl kallsup som höll mig mätt länge. Lärde mig fort att hålla truten stängd då vågorna bröt över båten. Vinden mojnade och vi fick lä av Gran Canaria och alla andra inklusive kapten kom på benen.
 
Behaglig segling på ett lugnt hav med den blåa horisonten är helt fantastiskt, är det dessutom behagligt varmt så är lyckan uppnådd. Det blev ett stopp i Puerto Mogan också som har blivit lite av en favorit ort på Gran Canaria. Har återvänt till Kanarieöarna vi några tillfällen för att få segla här och det smakar alltid mer.